Läs mer om förskolan: Sherwood

Förskolan Sherwood på Kungsholmen har beviljats ett tvåårigt konstprojekt med Erasmus+, Contemporary Art and Pedagogy in Preschool (CAPP), som leds av Sherwoods konstpedagog Felice Hapetzeder. Projektet vill undersöka mötet mellan samtidskonst och pedagogik på förskolenivå och innebär en möjlighet till kompetensutveckling för förskolans pedagoger, i ett samarbete med Istituto Comprensivo Grosseto 3 i Italien.

Projektet syftar till att förnya och uppdatera undervisningsmetoder för att matcha dagens uppfattningar om icke-auktoritativ undervisning, barns lika inflytande i sin pedagogiska miljö och deltagande i samhällsbyggandet. Genom spridning av resultaten, med bland annat utställningar och dokumentation, kan andra förskolor ta del av och implementera kunskapen från projektet.

Projektet innebär att pedagogerna kommer få delta i jobbskuggning tillsammans med konstnärer och få ta del av utställningar och studier av samtidskonst i Rom, respektive Stockholm. Projektet startar nu under hösten och innebär att pedagogerna i partnerländerna, Sverige och Italien, tar del av erfarenheter och kunskap genom att besöka respektives länder.

I projektet vill man utforska hur samtida konst kan användas som ett pedagogiskt verktyg för att öka kvaliteten på pedagogers konstkompetens i förskolan. I konsten kan barn utveckla och upptäcka färdigheter på sina egna villkor och barnen ges möjlighet att genom konsten utforska vem de är eller vill vara. Barnens kreativitet kanaliseras genom samarbete med samtida bildkonstnärer som väljer teman, material och metoder. Samarbetet sker i närvaro av besökande lärare från partnerlandet och projektmålet är att utbilda personalen.

Genom projektet kring samtidskonst och förskolans pedagogik vill man ge förutsättningar till nya perspektiv och bidra till en förnyelse av synen på konstutbildning på förskolenivå. Genom samtidskonsten är det barnens upplevelse som står i centrum och inte om resultatet matchar en normativ uppfattning om skönhet eller skicklighet. Samtidskonstens metoder är generellt befriade från normer om konventionell skönhet, samtidigt som de kontinuerligt undersöker sina egna gränser, både visuella och kontextuella. Att se barnens processer i detta ljus kan lära oss att se dem som forskare i sin egen rätt.